Juryn bedömer tårtorna utifrån fyra kriterier: Teknisk perfektion, Harmoni i färg och form, kreativitet och uttryck samt hur väl tårtan överensstämmer med temat. Allt på tårtan skall vara ätbart, floristtråd och floristtejp är tillåtet till blommor och tårtorna görs på frigolitdummys, men de skall göras så att de skulle kunna göras som en verklig tårta.
Min tårta kom även på en andra plats i folkets röst där det är besökarna som röstar. Denna del vann jag med min orientaliska bröllopstårta 2014, men då vann jag inte juryns röst som är det stora priset.
Jag har arbetat av och till på min tårta i 1,5-2 månaders tid och det är många timmar som gått åt och jag har verkligen varit noggrann med allt och inte gjort något som jag inte kände var helt perfekt och det lönade sig uppenbarligen.
Det var många som lyckönskade mig efter vinsten och flera nämnde ord som återupprättelse och revansch, syftande på att jag blev hemskickad i första programmet i "Det stora tårtslaget" som spelades in för nästan precis ett år sedan. Visst känns det skönt att få bevisa att jag minsann kan, men jag själv har aldrig betvivlat min kunskaper, men nu kan ju alla andra få se det också. Jag hade egentligen tänkt göra ett helt inlägg om Tårtslaget, men jag vet inte, jag har liksom lämnat det bakom mig för länge sedan. Jag har bara sett första avsnitten en gång. Jag tycker att de klippte konstigt och att jag framstod på ett ofördelaktigt sätt, men jag var lite i chock när det blev som det blev för jag fick inga indikationer på att det var på väg åt det hållet och Claudia hade bedömt mina sockerblommor som mer eller mindre perfekta när hon kom förbi och tittade men det klippte de ju så klart bort. De blommor jag gjorde då är samma sort jag gjort på denna tävlingstårta, men med fler utfyllnadsblommor. Jag tyckte de bara sa negativa saker och jag har fått höra en del skitsnack efteråt, men jag bryr mig inte så mycket om det nu. De får väl tro vad de vill. Tiden innan och efter programmet var en ganska emotionell tid för mig då jag hade privata tråkigheter som jag kämpade med. Bland annat var jag tvungen att avliva min hund veckan innan jag åkte dit och min mamma mådde som sämst i sin demens just då och det var svårt att gå igenom. Jag hade sett fram emot detta äventyr eftersom jag behövde göra något kul som distraherande mina tankar och när det slutade abrupt och jag fick höra hur dålig jag var blev jag väldigt deprimerad tiden som följde därefter. För de som tittar på tv programmet är det kanske lätt att glömma bort att det faktiskt är riktiga människor med känslor och livsöden det handlar om, och att det i första hand är en tv-produktion. Jag tyckte hela situationen vad väldigt konstig och onaturlig. Dessutom var man ju väldigt nervös de första dagarna. Jag var dessutom helt övertygad om att ingen skulle åka ut i första programmet. Jag är mest besviken över att jag inte fick göra alla utmaningarna och baka alla tårtor jag hade provbakat. Men jag är också ganska glad över att jag slipper bli så igenkänd på stan, det har typ bara hänt två gånger.
Men nu lämnar vi det, det är som sagt ett avslutat kapitel, som tur är har jag rest mig upp och trott på mig själv och nu har jag ju fått bevis på att jag är duktig på det jag gör och alla andra kan också se det.
I samband med mitt deltagande i programmet har jag fått kontakt med Millis från säsong 2 och fått en ny fin vän. Hon har sin blogg Millis tårtor och annat och om ni går in där kan ni se allt fint hon gör. Jag älskar hennes oreoträd som hon ställde ut på helgens utställning. Hon vann också dessertbordsklassen under förra utställningen som var 2016 och fick därmed inte tävla i år, på samma sätt som jag inte fick tävla det år hon vann och jag nu inte kan tävla 2020. Istället får man ställa ut på Table of Honour och jag har faktiskt redan nu en idé till detta och det kommer bli något storslaget och roligt som ni inte sett förut.
Jag deltog även i de andra tårtklassen som var motivtårtor på temat "Tropisk tårta" detta blev dock inte lika välgjort då jag i princip gjorde hela denna samma vecka, och här fick jag ingen placering vilket inte är så förvånande när man gör något lite stressat och inte till ens fulla kapacitet. Jag fick mitt utlåtande på denna av Cassie Brown och hon började med att fråga vad jag själv tyckte att jag kunde gjort bättre och när jag började gå igenom de delarna stod hon bara och nickade medhållande med ett leende. Jag är trots allt ganska rutinerad på det här med tävlingar och vet hur domarna bedömer så jag borde ju vetat bättre. Jag i alla fall ganska förtjust i min papegoja och är väldigt nöjd med huvudet trots att näbben blev lite tung och drogs ut i torkprocessen.
 |
| Så här knäppt det kan se ut när man kör en bil fullastad med utställningstårtor. |
Jag hade ju även två tårtor på Tårtslagsbordet och det var min Indientårta som jag skulle gjort till program två om jag inte åkt ut. I sann Tårtslagsanda hann jag inte riktigt göra klart den, då det blev lite tidspress på slutet. Den andra tårtan var en av mina pridetårtor som jag ju redan hade klar.
